Den eviga vilan
Jag kommer sakna hans lite släpande tassar på golvet och hans sätt att skälla eller riva på dörren när han ville komma in eller ut, eller då gånger han totalt vände på sån vattenskål för att han var törstig och skålen var tom. Men mest av allt kommer jag sakna Honom och hans sätt att vara. att höra honom komma emot sig när man kommer hem, hans Astorsätt som ingen annan hund har..
Men jag vet att du har det bättre nu Astor men jag saknar dig redan så himla mycket!!
Astor och jag för några dagar sen.. Men ät inte för många grisöron nu Astor! TÄNK PÅ FIGUREN! :) <3
Tårarna bara rinner när jag läser det här! Känner igen känslan så väl. Det påminner mig så starkt om våra egna hundar och när vi var tvungna att låta dem somna in. Det är det svåraste som finns att behöva ta det beslutet och att tvingas säga hej då. Men samtidigt som det är så tungt brukar det även kännas som en lättnad att slippa se dem lida.
På ett sätt kommer Astor alltid finnas kvar hos dig. Det här låter kanske lite roligt, men jag tror ändå på ett slags liv efter döden. Jag tror bara att man hamnar i en annan, bättre värld, som vi inte kan se in i. Men vi vet ändå att de finns omkring oss, fast att vi inte kan se dem. Även om det tar tid kommer du kunna skratta och le igen när du tänker på honom och alla minnen ni fick tillsammans! Du vet att jag finns här om det är något Anna:)
Jag vet hur det känns....
Jag tänker på dig! Det kommer bli lättare....om ett tag...
