Den här dagen är just nu underbar!

Pulsat runt i skogen med zorro tills jag nästan kunde vrida ur tröjan av svett (frääääääscht!). ska tillägga att zorro försvan efter varje skutt upp ur snön han tog för när han landade igen så va snön djupare än vad han är hög! Med lite tur så såg man öronen på honom ;)

nu väntar en hälig dusch och göra sig i ordning för den stora staden nkpg där det väntas god mat mycket skratt med härliga vänner och självklar harry killen på vita duken!

Snipp snapp slut så var denna saga slut!

Asså ibland är jag bara så himla bäng!

Först smsar jag lite med linnéa och så ser jag att klockan springer iväg och att jag måste in i duschen innan jag ska iväg till vårdcentralen. Så jag lägger mobilen på handfatet i badrummet och hoppar in i duschen. När jag står med schampo ända ner på ryggen ringer självklart mobilskrället och eftersom man aldrig vet om det är jobbet så var jag tvungen och kolla vem det var som ringde denna olägliga tid. OPTIKERN stod det självklar och då var jag ju också tvungen att svara (men jag han torka händerna torra innan jag tog i mobilen (dock inte örat) ). Det första hon säger är "stör jag" och jag bara "nej då det är lungt" (dagens skämt liksom eller!?) och sen började hon babbla om några bågar och jag svarade vänligt medans jag höll på att frysa ihjäl.

Tyckte det var lite typiskt mig att jag alltid måste svara när nån ringer hur pass upptagen jag än är typ! Ringa upp är ju för mesar ;)

När jag väl känner att jag börjar må bra igen DÅ skickar mamma iväg mig till läkaren... Känns fett ovärt för jag vet att de möjligtvis kan påpeka att jag har lite för lågt blogdtryck men det är säkert inget med halsen nu, det värsta är ju redan över liksom. Men duktig som jag var så fick jag efter en timmes sökande kontakt med en sköterska på vårdcentralen som bestämde att hon skulle kolla i min hals. Det ska tilläggas att även hon lät tveksam!

Så jag har alltså en rolig dag framför mig kan jag ju lova! (inte) Sitta i ett väntrum i SÖderköpingsvårdcentral är inget jag hurrar över precis om jag säger så...



Meeen aja nu ska det va så i alla fall ching ching på er allesammans!

Nu har Jocke konstaterat att jag ser ut som en pensionär i min glasögon (tackar för detta uppvaknande) Så det passade ju förbaskat bra med att jag skulle bege mig till optikern idag! Jag tog min lilla bil och efter en 20 minuter så hade jag sladdat hela vägen till Söderköping och lyckats parkera min bil i en liten snödriva. Väl hos optikern blev ögonen undersökta och jag kom hem med 4 st glasögon!

Nu mina kära vänner kommer jag behöva er hjälp att välja jag är absolut inte säker på att det ens kommer bli en av de fyra jag har här hemma men i alla fall. Försten hit får kanske se!

Sen har jag just upptäckt en så störd sak s jag bara måste pointera detta korkade fakta. Ni vet halstabletterna "strepsil" i en sån förpackning finns det 24 tabletter och man får max äta 12 per dygn. Hur många dagar räcker då denna förpackning om man äter tabletterna maxat? Bra jobbat hela 2 dygn! Till råga på allt så suger dem ju o hjälper inte mer än vad vanliga tabletter gör så big fail på dem alltså!



Det var allt för idag hej svejs!

Eller allt för mina systrar kanske. Jag vet att jag ibland klankar ned på mina systrar och jag vet att jag allt för sällan säger hur mycket jag egentligen tycker om dem. De betyder så mycekt för mig utan att de kanske ens vet om det.

Har ni inte sett allt för min syster så rekommenderar jag den starkt i så fall!

 

Jag vet också att jag klagar så himla mycket på att jag är mellanbarn. Men nu har jag kommit på att det inte handlar om i vilken ordning man föds i utan hur man blir som person. Jag skiljer mig mycket från min familj och det är det som kan krångla till det. Jag skulle lika gärna vara den äldsta eller yngst av mina syskon och ändå känna mig precis lika bortglömd vid vissa tillfällen.

Men det här inlägget handlar inte om det. Det handlar om mina syskon och hur ensam jag skulle känt mig om jag inte hade haft några syskon. Allt skulle varit så annorlunda, Jag skulle varit så annorlunda. Man ska ta vara på alla familjemedlemmar man har för oavsett om man kanske inte pratar så mycket med dem eller om jag är med dem 24/7 så kommer man ändå önska att de fanns där när de inte gör det längre.

Är på väg in i minnenas värld nu.
Kommer vara helt annorlunda att kliva innanför skolans dörrar och få en lapp där det står "Gäst" fastklistrad på tröjan. Som en främling i sitt enda hem ungefär. Man kanske borde göra så där man bor med för att markera när det kommit någon som inte bo i huset "hej välkomen in, här ta den här lappen och sätt den på tröjan så vi vet att du är en gäst!"
Nej tack liksom.

Men nog om lappsnacket här! Det ska bli himla kul att se hur det ser ut i skolan nu och träffa gammla lärare, och jag känner mig genast gammal när jag tänker på hur gammal man tyckte andra gamla elever va som kom till baka och hälsa på medans man själv gick på skolan liksom! Herre gisses nu blir vi en av dem :O Inte för at vi ska börja med vi och dem snacket här!

Nog skrivet dags att åka. ha det kalas!

Ge mig skolan tillbaka där man var lung och galen!
Ambitiöst oseriöst
töntigt cool
och
skönast besvärad!

Det är vad Felle och jag kommer göra de närmaste DYGNEN! slå det ni! men vi paddlar ju i alla fall inte kajak över hela atlanten som tur är för då skulle det nog ta mer än några dygn...

Hemkommna från Bio i Carlifornien, en Premiär dessutom! Sämst var den också ska även tilläggas... Första gången som jag, felle och werner ville gå ifrån en bio för att filmen var så dålig. Själv hade jag även "växtvärks"känsla i benen så jag ville ännu mera därifrån p.g.a. det. men nog om det!

Var platsen för dagen!

City of Angels. Efter en hel dag i Santa Monica så sitter vi nu i en otroligt skön soffa i huset och kollar på "spirit". Det är otroligt fint här, under dagen har det varit ca 30 grader ute men det blir kyligare på kvällarna har jag märkt. Jetlag är något jag inte har lagt märke till precis men å andra sidan brukar jag ha ganska lätt för att vända och vrida på dygnen hit och dit.