"You shoot the moon
And miss completely
And now you're left to face the gloom
The empty room that once smelled sweetly "

Måste jag börja varje dag med att tänka? om jag skulle kunna stänga av hjärnan vore det bra. Att sitta vid frukostbordet och försöka få i mig nån frukost samtidigt som jag tittar på Astor för att se till så han andas och försöker prenta in honom i mitt minne, även fast han redan finns där och alltid kommer göra det även om han inte är här fysiskt snart.

Att sätta igång o gråta är inte heller någor jag vill.. även fast jag låter tårarna rulla fritt nu innan jag ska till skolan, får helt enkelt sätta på ny maskara om det är så att det förljer med tårarna mer orkar jag faktiskt inte bry mig nu mera.

Jag lovar jag ska börja leva igen så fort det här är över och jag vet att Astor mår bra igen. jag lovar. jag ska skratta på riktigt. jag ska le med hela ögonen. hela jag ska vara tillbaka i min kropp. jag ska känna smärta i kroppen när jag tränar igen. jag ska . jag ska. jag ska. men just nu vill jag nog inte.

"only thing to do is jump over the moon"